Utan fred ingen framtid

April 23rd, 2008 by tuulikki

För en vecka sedan kom jag hem från en studieresa i Jerusalem och Palestina. Programmet var fullspäckat men uthärdligt eftersom de elva reskamraterna tillhörde de mest begåvade, intresserade, roliga och spirituella människorna som finns i Sverige, nämligen Svearikes domprostar. En hel vecka studerade vi Israel-Palestina frågan, religionsdialogen mellan judar, kristna och muslimer och förstås alla de mer eller mindre ”heliga platserna”. Det var föreläsningar och samtal vid Svenska Teologiska Institutet, hos olika kyrkliga potentater men också vid middagsbordet hos en palestinsk familj i Betlehem. Vi fick tillfälle att på plats studera vad Svenska kyrkan gör med sin utsända personal och med pengarna som satsas på utvecklingsprojekt. ”Herren bygger upp Jerusalem och samlar det skingrade Israel” läste vi i söndagens psaltarpsalm i Institutets kapell. Helt följdriktigt var det många byggen som var på gång men jag kunde inte alltid vara så säker på att det är Herren som bygger .
 

Det byggdes på taket i Den gode herdens flickskola för palestinier en ny fysik- och kemisal. Pengarna var tillfälligt slut men man hoppades på gåvor. Det byggs febrilt nya bosättningar på de ockuperade områdena. Det hade byggts en åtta meter hög betongmur, som man skulle kalla för barriär mellan Jerusalem och Betlehem. De flesta palestinierna från det ockuperade området på Västbanken fick aldrig komma till Jerusalem. När den lutherska kyrkan hade en prästvigning för några veckor sedan, kunde inte hela församlingen vara närvarande. Läkaren på Augusta Victoria Hospital lämnade hemmet före klockan fem på morgonen för att komma till sitt arbete i Östra Jerusalem. Vägen var inte lång utan de inhumana kontrollerna vid ”Checkpointen” vid muren var det som tog tid.
 

Vad är det bästa minnet? Var det gudstjänsten som inledde sabbaten med en kvinnlig rabbin, en av tjugo i Israel eller en stilla stund i bön vid Västa muren? Det var i alla fall inte besöken vid Gravkyrkan eller födelsekyrkan. Sedan mitt senaste besök år 1976 hade tingeltanglet med pilgrimer ökat ytterligare.
 

Jag tror det mest minnesvärda var besöket i Yad Vashem, där man byggt ett stort museum för förintelsens offer. Där finns också ”Memorial for Children” i en vacker trädgård. En särskild byggnad som är uppförd till minnet av en och en halv miljon barn, som dödades i samband med förintelsen. Man kommer in genom en dörr som leder in i en mörk gång. Man får färdas framåt med hjälp av en ledstång och plötsligt kommer man till ett gigantiskt stort rum, fyllt med speglar som har den effekten att rummet ser ännu större ut. I mitten av rummet brinner det tre levande ljus på olika nivåer. Speglarna reflekterar ljuset så att det ser ut som en oändlig stjärnhimmel som räcker hur långt som helst fylld med tindrande ljus. En röst läser namnen på alla dessa barn: ”Anna Rosenberg, 14 år Ukraina. Leni Hirosewiz, 6 år Polen….” Och det tar aldrig slut. Jag har tidigare besökt koncentrationsläger och berörs av de lidanden det judiska folket har fått genomgå. Frågan är om det rättfärdigar förtrycket av palestinier. Jag tror inte det. Utan fred har varken israeler eller palestinier någon framtid.

Posted in Uncategorized | | 0 Comments