Äntligen - den nya orgeln

February 17th, 2009 by tuulikki

Förra veckan samlades den nordeuropeiska katedralkonferensen i Uppsala, till min glädje en hel del finländska deltagare också. Dagen innan hade ärkebiskopen invigt vår nya orgel, som väckt mycket diskussion bland organister och andra orgelkunniga personer både i Sverige och utomlands. Redan när projektet diskuterades, kom det uppvaktningar till orgelkommittén att bygget skulle stoppas. Den var fel slags orgel, inga sådana fanns tidigare i Sverige eller Europa. Nu står den ändå där i norra korsarmen; gul och blå, ett arkitektoniskt vackert bidrag från vår tid till kommande generationer för några hundratals år framåt. Vägen till den färdiga orgeln har varit svår och krånglig. Egentligen kan man säga att under de senaste hundra åren har det mer eller mindre alltid varit ett orgelprojekt på gång i Uppsala domkyrka. Vid den senaste restaureringen på 1970-talet tog den dåvarande domkyrkoorganisten Rudolf Löfgren upp frågan om behovet av en kompletterande orgel i tvärskeppet. Det blev ett tvärt nej eftersom den inte ansågs rymmas inom ramen för restaureringens budget. Hans efterträdare Lars Angerdal drömde om en kororgel på båda sidor av högkoret, som inte heller blev verklighet. Genom generositet från de andra församlingarna i Uppsala lyckades vi finansiera detta projekt och när vår nuvarande domkyrkoorganist Olle Johansson började sitt arbete som orgelkommitténs ordförande, hade arbetet med orgeln redan kommit på god väg. Lars Angerdal fortsatte efter pensioneringen, som volontär, arbetet med orgeln och det var bestämt att han skulle ha spelat på invigningen. Så blev det inte, han avled plötsligt och i förtid. I stället blev det en av våra egna organister, Andrew Canning, som spelade mästerligt vid invigningskonserten och fick lysande recensioner för sin insats. Diskussionerna med de antikvariska myndigheterna har varit många och långa. Till sist har vi funnit en lösning som tillfredsställer både dem som vill värna om det anrika heliga rummet och den musikaliska kvaliteten. Arkitekten Helena Tallius Myrman som utsågs bland flera kandidater har varit till stor hjälp. Vid bygget upptäckte man under golvet hundratalet gravar, en medeltida källare och annat som man tidigare inte har haft en aning om. De arkeologiska utgrävningarna tog tid och fördröjde projektet men kunde samtidigt ge viktiga bidrag till kyrkans tidiga historia. Själva instrumentet är byggt av firman Fratelli Rufatti från Padua, Italien. Den är varken en barockorgel eller en romantisk orgel utan kännetecknas av versatility – mångsidighet. Den har 69 stämmor, fördelade över drygt 4000 pipor. Man kan spela hela den kyrkomusikaliska repertoaren med denna orgel, samtidigt som den - med sina två spelbord- är ett liturgiskt instrument med närheten till kören och centralaltaret där vi firar våra flesta gudstjänster. Läs mer om orgeln på vår hemsida www.livet.nu! Varför vill församlingen – och hela Svenska kyrkan i Uppsala satsa så mycket ekonomiska resurser på ett musikinstrument, när kyrkans plånbok blir magrare för varje år och pengar behövs till anda viktiga satsningar? Min övertygelse är att musiken i framtiden kommer att spela en ännu viktigare roll i kyrkans mission än hittills. I musiken förmedlas våra innersta tankar, genom musiken får vi kontakt med våra undermedvetna skikt i själen. Det outsägliga, summan av all godhet och kärlek, det som vi i kyrkan benämner med ordet Gud, kan ibland förmedlas endast genom musiken. Det är inte bara att musiken öppnar våra hjärtan för ordet, utan musiken kan också vara ordet som för oss närmare Gud.

Posted in Uncategorized | | 0 Comments